Jag var ganska lättad när jag åkte hem med bussen idag efter att ha skrivit nationellt tyska prov i 2,5h. Egentligen var provet inte så svårt men bara att hålla på med samma sak och att sitta stilla så länge får mina nerver att brista. Väl hemma steg jag av bussen som vanligt och skulle precis börja gå hemåt då jag såg en hund som stod mitt på cykelvägen och skällde åt mig. Det var inga människor i närheten så jag blev lite fundersam. När jag gick närmare kom hunden glatt emot mig, viftade på svansen och slickade mig på handen innan den gick iväg mot den större vägen. Djurmänniskan i mig sade att jag snabbt måste få tag i hunden innan hon blev överkörd så jag började gå efter henne.
Efter många om och men och några gånger fram och tillbaka över den stora vägen hade jag henne äntligen. Nu när jag äntligen hade fått fast henne kunde jag ju inte släppa henne utan ringde istället till pappa som kom med ett koppel. Medan han gick hem igen och ringde till djurskyddet gick jag på en promenad med den lilla krabaten. Jag frågade människor på vägen ifall de hade sett den här hunden tidigare men ingen hade någon aning om vem hunden var eller varifrån den kom.
Om en liten stund kom pappa efter oss med bil och vi hade inget annat val än att före henne till djurskyddet. Så nu är hon där. Man får bara hoppas att hennes familj saknar henne och kommer på att ringa dit så att de får hem henne igen. Även om jag vet att hon har det bra nu så kan jag inte låta bli att tänka på henne.
Senare på kvällen gick jag ut med min egna lilla krabat. Tur att hon är kvar. Härligt väder var det också, varmt och solen hade inte gått ner ännu. Bara snön smälter nu också så kanske det blir sommar i år ännu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar